Historia i Finland

Kända släktmedlemmar

Släktföreningen
Informerar

Länkar

Anders Henrik (1707-1782)
landshövding och generallöjtnant,
deltog som frivillig i kriget i Norge 1718, var i fransk krigstjänst 1734-1741, var även med i kriget i Finland 1741-1742 och blev sårad vid kuvandet av dalupproret 1743.  Han misstänktes för delaktighet i hovpartiets revolutionsförsök 1756 men blev överste för hertig Fredrik Adolfs regemente 1763, landshövding i Savolax och Kymmenegårds län 1765, friherre 1766 (ej introd.) och generalmajor 1769.  Vid statsvälvningen 1772 hejdade Ramsay upplänningarnas av ständerna beordrade marsch mot Stockholm och han belönades av Gustav III kort därpå med utnämning till generallöjtnant.  Som landshövding i Savolax och Kymmenegårds län förvärrade han 1773 bondeoroligheterna där genom sitt bryska uppträdande i samband med att storskiftet genomfördes. Därför förflyttades han 1774 till landshövdingstjänsten i Nylands och Tavastehus län. 1776 tog Ramsay avsked som protest mot de 1775 införda nya länsgränserna i Finland och mot att brännvinsbränningen blivit kronans regal.  Han löste ut sina medarvingar ur Jackarby och sin första hustrus medarvingar ur Esbogård i Nyland, där han dog 1782.  Ramsay var en rastlöst verksam man med ovanliga kroppskrafter och uppbrusande lynne.

(Ur Svenskt Biografiskt Lexikon, band 29, sida 638, Stockholm 1995-1997.)

Anders Wilhelm (1777-1808) och Carl Gustaf (1777-1808) dottersöner till Anders Henrik, officerare. De utmärkte sig i 1808-1809 års krig i vilket de stupade Wilhelm som major vid det misslyckade landsstigningsförsöket vid Lemo och Carl i striden vid Lappo tre veckor senare. De har blivit berömda genom den medalj som deras mor lät prägla till deras minne och tack vare att J L Runeberg och E G Geijer i dikter besjungit deras krigiska värv. 

Anders Edvard (1799-1877) officer. Ramsay väckte förtroende hos kejsar Nikolaj I då dekabristupproret nedslogs 1825. Han upphöjdes till friherrligt stånd 1856 och befordrades till general av infanteriet 1859.
Då det polska upproret nedslogs 1831 utmärkte sig Finska gardet under Ramsays ledning. Han fick därefter i uppgift att bilda skarpskyttebataljoner i kejsardömet och blev 1838 inspektör vid dessa. Under Krimkriget ledde han krigsmanövrar på avsnittet mellan Åbo och Helsingfors. Ramsay utnämndes 1862 till överbefälhavare över trupperna i Polen. 1870 upptogs han som medlem av ryska rikskonseljen. 1875 erhöll han S:t Andreas, ryska rikets högsta orden. Ramsay var den finne som inom kejsardömets armé åtnjutit det största anseendet och nått den högsta ställningen.
Ägde Munksnäs gård från 1837. 

Anders Gustaf (1832-1910) affärsman, memoarförfattare. Ramsay nedtecknade omfattande kulturhistoriskt värdefulla memoarer "Från barnaår till silverhår", 8 band 1904-07, Memoarerna har översatts till finska under titeln "Muistoja lapsen ja hopeahapsen".
Anders Ramsay ägde Björkboda och Sunnanå bruksegendomar 1855-1863. 

August (1859-1943) affärsman, matematiker, filosofie doktor, verkligt statsråd. Ramsay var verkställande direktör i många storföretag och blev 1901 medlem av senatens ekonomiedepartmenet men avgick för att han inte ville vara med om värnpliktsuppbådet som upplevdes som olagligt. Ramsay var verkställande direktör i Föreningsbanken i Finlands centralstyrelse 1913-19. Han var en av dem som tog initiativ till att handelskammare grundades och ledde centralhandelskammaren 1917-26. Ramsay tillhörde lantdagen 1885-1906 och riksdagen 1919-21, som representant för Svenska Folkpartriet. Han var finansminister 1919. han var också en av pionjärerna för turismen i Finland.
August Ramsay köpte Esbogård 1914. 

Julia (Jully) Maria f Ekström (1865-1919) , August Ramsays maka, historiker. Jully Ramsay gjorde en grundlig utredning av adliga släkter i Finland "Frälsesläkter i Finland intill Stora ofreden" (1909-16). 

Wilhelm (1865-1928), August Ramsays bror, geolog, forskningsresande. Professor i geologi och mineralogi vid Helsingfors universitet 1899- 1928. Ramsay undersökte stenarter i Finland, Norge och på Kola- och Kaninhalvöarna och i Onegakarelen. Wilhelm Ramsay var upphovsman till namnet Fennoskandien, som betecknar den geologiskt enhetliga del av Europa som Finland hör till. Sina första geologiska undersökningar på Kolahalvön gjorde han som deltagare i den av professor Johan Palmén ledda expeditionen 1887. Efter denna expedition återvände Wilhelm Ramsay till Kolahalvön yterligare sex gånger, nämligen 1891, 1892, 1897, 1898, 1911 och 1914. För att i detalj fastställa gränserna för Fennoskandien i öster gjorde Wilhelm Ramsay därtill omfattande resor varje sommar mellan 1884 och 1914 och efter första världskriget mellan 1920 och 1927 i Onegakarelen, östra och norra Finland. År 1903 utsträckte han sina resor runt hela Kaninhalvön. Wilhelm Ramsay skrev bl.a. Geologins grunder som fortfarande läses vid nordiska universitet. 

Henrik (1886-1951) August Ramsays son, filosofiedoktor, affärsman och politiker. Verkställande direktör vid Finska Ångfartsaktiebolaget Ab 1920-46 och styrelseordförande 1934-46 och 1948-51. Ramsay var folkförsörjningsminister 1941-43 och utrikesminister 1943-44. Han satt i fängelse dömd för krigsansvarighet 1946-47. Under tiden i fängelset skrev han: bl.a. "Sommar och Segel" (1946), "I kamp mot Östersjöns isar" (1948) och "Nordenskiöld Sjöfararen" (1950), alla också översatta till finska. Ramsays stora fritidsintresse var kappsegling och han var under många år en uppskattad kommodor för NJK och ordförande för Finlands Seglarförbund.

Källor: Tor Carpelan: Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna ätterna. Helsingfors 1958. Svenskt biografiskt biografiskt lexikon 1996. Isabella Penttilä: "En släktkrönika". Föredrag vid det högtidliga firandet av ättens 400-års minne å Sarvlaks 27. augusti 1977. Småtryck. Spectrum, tietokeskus. WSOY. Franciska Sundholm:"Wilhelm Ramsays resor till Kolahalvön och Kaninhalvön 1887-1914. Nordenskiöld-samfundets tidskrift 52: 87-110. Helsingfors 1993.